Det var en strand nånstans med skit, utspridda bitar hit och dit, som fåglar lämnat där, som fåglar lämnat där, dom kan få störa, dom kan få göra, lite hur som dom vill.
Det var en gång en ledsen sång, som aldrig riktigt kom igång, den tyckte mycket om, den tyckte mycket om, att bara vara, i långa dagar, men det gjorde för ont.
Jag har ett liv som går isär, det går så här men gick så där, det går att prata om, det går att prata om, det kan få vara, som en tavla, på en vägg utan en ram.
Det gick en tid sen blev det svart, jag sa till mej, var har du vart? vad handlar tiden om, vad handlar tiden om, så kommer den vara, hallå? -svara, men sen bröts samtalet.
Jag hade fel du hade rätt, det var mitt fel, det står noll - ett, kan det bli oavgjort, hur får man nåt ogjort.
Jag har lyckats, lyckats komma längre.
Här står det varuleverans, men jag läser varulv med en svans, så kastas ljuden om, förkasta förbjud en norm, om hur allt har en regel, försök vänd vind efter segel, men en dag vänder vinden sej.
Går det att veva med en väv, går det väva med en vev, går det att skära med, skära med en slev, hur låter räven, hur susar säven, det går att leva som man lär.
Går det att stjäla en sjal, går det att stjäla en själ, går själva sjalen av, när man, skär halvor av en sjal, är allting självklart, sköt jägarna på fart, på ambulansen, när ambulansföraren blev skjuten.
Jag har sett tiden som den var, jag har sett framåt gör mej glad, men om man vill stanna kvar...så kan man, samla på allt man har, och plocka fram det, och locka fram det, tills att du en dag sitter fast.
Jag stack en sticka i min hand, jag stack i väg-en stig jag fann, jag sticka kaktusen, som kasta ut mej sen.
Jag har lyckats, lyckats komma längre.
Jag är en skugga till min själ, och skon som haltar på min häl, jag är en rejserbil, som kör sin egen stil, jag ligger bakom, jag ligger lagom, efer andra med hög fart.
Jag är nånstans jag en gång var, jag får väl se jag får väl svar, nu kommer lite regn, kommer det mera sen? här var det förflutna, ska jag fortsätta eller sluta, ta mej genom det här.
Finns det plats här för nånting, seriöst med humor omkring, som bryter allvaret, som byter alfabet, där bokstäver boxas, och krumilurer joxas, tills dom bryter ihop.
Jag är en humla som är (ett) bi, jag brukar flumma att jag kan bli, vilket djur som helst, en isbjörn utan päls, jag är en geting, som kan sticka, och lämna allting bakom mej, och gå förbi.
Jag går på toan en gång till, för jag har svårt att sitta still.
Jag har lyckats, lyckats komma längre.
Vi kan lära oss, vi kan lära os av varann, vi kan lära oss.